Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet mera artikuleradt och utan större svårighet
urskiljde man
— Un assassino... un assassino...
— Hva’ ä det om, lilla snurran? sade Frasse
vänligt där uppe och afslutade som hastigast sin
nagelputsning. Hon kilade som en påtänd raket, hon
måtte aldrig ha sett en riktigt fin karl förut. —
Han sträckte på sig beredd att oanmäld göra sin
entré.
Då hördes buller och steg af många människor
från trappan. Först visade sig tvänne karabiniärer
och husets portvakt jämte diverse annat godt folk.
Karabiniärkorpralen marscherade in och lade en
tung hand på Frasses skuldra, under det hans
medhjälpare i ett skickligt grepp fängslade den förmente
brottslingens händer. Rundt omkring trängdes
en upprörd hop och frågor och svar växlades med
äkta sydländsk snabbhet. Den utan gensägelse
lugnaste var Frasse. Han begrep ännu inte det
minsta, men när karabiniärerna ledde honom mot
dörren, vaknade han till besinning.
— Nä, hör ni gubbar, mår ni inte bra? frågade
han. — Eller får kanske man inte gå å tacka för
sist här i landet? Har ni något särskildt emot mej,
eller tycker ni inte om min yttre människa, hva?
Jag har kvitterad räkning i fickan, må ni tro. Det
ä hvarken svenskt eller artistiskt, det medges, men
jag kan aldrig tänka mig, att polisen får
haffa en för det.
Karabiniärerna stannade. Dels funno de Frasse
märkvärdigt olik en mördare, dels var det omöjligt
att komma längre, ty i trappan stodo åskådarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
