Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skandinaverna drogo sig ur skottlinien, och den
danske författaren hviskade:
— Klart till uppbrott!
— Gärna för mig, svarade Frasse. — Jag trifs
inte.
Grälet var nu allmänt och lika animeradt som
samtalet för en stund sedan. Flera partier hade
bildats och alla bemödade sig lidelsefullt att vinna
segern. Det gällde därvidlag inte så mycket att
slå motståndarne med sakliga skäl som att genom
lifliga åtbörder och gälla röster bringa dem till
tystnad.
— Samhällsfrid å försoning! sade
skulptören och höjde sitt glas. — Vi har ju trefligt, vet jag.
Ingen lyssnade till honom. Då tog han sitt
parti och drack med sig själf.
Plötsligt inträdde en djup tystnad, öfver hvilken
endast skulptörens sömniga stämma höjde sig.
— Håll på ni bara! sade han faderligt. —Jag
ä vän med er hela bundten. Skål! Skål!
Tystnaden var nu isande och icke ens skulptören
undgick att taga intryck däraf.
— Hva’ sjutton ä det? andades Frasse. — Nu
har jag väl inte gjort något?
Den danske författaren, hvilkens ansvarskänsla
växte med svårigheterna, såg sig forskande omkring.
— Nu har jag det, pressade han slutligen fram.
— Vi är tretton vid bordet.
— Neej, invände skriftställaren fjorton. Jag har
räknat...
— Vi har varit fjorton, men som husets herre på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
