Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
långt efter sängdags hörde Alexander hans verktyg
gnissla, liksom han också fann brodern vid
hyvelbän-ken, innan andra stigit upp på morgonen.
Sent på hösten hade Bernhard tillfredsställelsen att
se sitt hus färdigt. Mitt på näset mellan vikarna reste
sig stugan med sitt röda tegeltak och sina vita knutar.
»Nå, nu ska du väl ha invigningskalas också?»
frågade fadern liknöjt.
»En hinner nog», brummade Bernhard försagd.
När takpannorna lagts på och sista spiken slagits i
vägg hade hans handlingskraft tagit slut. Han föll i
en dåsig undran över sig själv och det han gjort.
Gubben blinkade åt Alexander, och denne sökte
anlägga en slug min. Fadern blinkade på nytt, han
skrattade till och med. Alexander instämde, men det var
ingen klang i hans flinande.
Några dagar senare hölls ett litet invigningskalas
i den nya byggningen, men gubben Österman var värd
och sönerna gäster. När tre koppar kaffe druckits
sade den gamle lugnt men med lätt begriplig
undermening.
»Ja, bås har du, Bernhard, å det ett som duger
ändå.»
Yngste sonen vred sig på stolen.
»Har en bara bås, nog får en ko alltid», svarade
han slutligen.
Alexander hjälpte brodern genom att småle, men
fadern satt oberörd. Han tycktes plötsligt växa,
ryggen blev rakare, huvudet lutade bakåt och ett isande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
