Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
dikesren. Han hade varit sysselsatt med att hugga
bort buskarna kring de nyröjda åkrarna och träffats
av slaganfallet mitt under arbetet. Sönerna buro hem
den gamle och lade honom till sängs. Därpå rodde
de två mil för att hämta läkare.
När denne verkställt undersökningen och mött
brödernas frågande ögon, höjde han på axlarna och sade,
att det snart skulle vara slut.
»Ja, ja, han är ju inemot nittio år», mumlade
Alexander. »Det är väl inte stort annat att vänta.»
Det sista gubben Österman sade, innan han på
allvar bröt upp, var:
»Det ä skräp me’ fisket nu för tiden, bry er inte
om det!» Han orkade inte mer än öppna ena ögat
och talade blott ur högra mungipan med ett litet barns
stammande och osäkra röst. »Håll er till jorden,
pojkar. Den ger ...»
Sönerna sväljde gråten och nickade trofast, de
skulle det.
»Jorden», sade fadern på nytt och vred huvudet mot
väggen. Sedan var det ingenting mer.
Begravningen blev hedersam och sådan som det
anstod en förmögen lots. Bröderna hade gjort upp en
lista över släktingarna och med oändlig möda ritat till
några dussin bjudningsbrev. På utsatt dag anlände
gästerna dels med ångbåten, dels roende eller seglande,
utom nämndeman Bolén som kom åkande i sin trilla,
den enda på ön. I notboden nere vid stora viken stod
gubben österman och hela släkten gick runt kistan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
