Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
var hon en storväxt flicka på några och tjugu år.
Under aftonen såg Bernhard ofta över till henne, men
de kommo ej till tals med varandra.
De gäster, som ej bodde på ön, lågo kvar över
natten, kvinnfolken i stugorna och männen ute i
ladugården. Tidigt på morgonen reddes till uppbrott.
Lotsarna seglade söderut mot stationen, de övriga
kryssade åt motsatt håll förbi häset och ut på fjärden
där de skulle få medvind. Folket från Storön dröjde
längst. Mostern tycktes anse sig skyldig att taga litet
hand om dessa båda gamla ungkarlar, som hela tiden
gått tafatta och främmande och inte ens nu skulle ha
sagt något, såvida hon ej börjat.
»Nåå, pojkar, hur tänker ni att ställa för er?»
frågade hon rakt på sak.
»Åh, alltid blir det väl någon råd», menade
Alexander.
»Ja, ja, men väntar ni för länge, vete den fule,
hur det går.» — Mannen hade fått båten i ordning
och ropade henne. — »Ja», fortfor hon brådskande,
»ett kvinnfolk måste ni ha i huset.»
Bernhard såg ofrivilligt bort till Ingrid, som satt i
segelbåtens för, och mostern, som märkt blicken,
inföll raskt:
»Endera utav er skall gifta sej, å det i rödaste
rappet ändå. Inte kan man sköta ett så stort
jordbruk å allt som ska vara utan hustru i huset. — Ja,
jag kommer allt va* jag hinner», vände hon sig mot
mannen, som ånyo ropat henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
