Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Följande vinter blev tystare och lugnare och
lämnade många tillfällen till reflexioner. Det var vid
jultiden Bernhard vaknade en natt och kände sig utvilad.
Medan han låg och stirrade ut i mörkret kring sig,
kommo alla hans gamla förut tänkta tankar, en efter
en, och de sista åren voro på fem minuter strukna
ur hans minne. En beklämmande ängslan smög sig
på honom och under intrycket därav, tyckte han det
ljusna på en fläck långt borta i rummet. När han
ansträngt sina ögon en stund, upptäckte han, att det var
ett runt, solbränt flickansikte, vars läppar drogos till
ett svårmodigt men vänligt leende.
»Herre Gud... Ingrid!» utbrast han hjälplöst.
Dagen därpå och sedan hela veckan drev han
omkring utan att lyfta en hand till något. Broderns
menande hostningar och buttra ögonkast inverkade ej
på honom. Och när han slutligen hörde den andre
mumla om latryggar och struntkarlar, höjde Bernhard
endast på axlarna.
»Nåå?» sade Alexander en kväll, när han ansåg sig
ha väntat länge nog.
Det var inte lätt att tyda uttrycket i broderns ögon
och han undrade, vad som skulle följa.
»Jo, vet du, nu tycker jag det kan vara på tiden,
vi får ett kvinnfolk i huset», utbrast Bernhard
onödigt hetsigt.
Alexander sysslade länge och omständigt med sin
pipa. När han omsider fått den tänd, kom det sävligt
från honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
