Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
betrakta honom. »Pojke... pojke», sade han ett
dussin gånger. Det var både gråt och skratt i stämman
och Bernhard kände sitt hjärta svälla i bröstet, ty med
den tonen hade ännu aldrig någon talat till honom.
Det lade sig liksom en hinna över hans ögon och
genom den såg han brodern sitta framåtlutad och skratta.
Då ansåg sig Bernhard böra bjuda på ett försök till
förklaring.
»Sir du, först ville jag nog. Men när det aldrig
blev av så ...»
Alexander hade sträckt handen efter fånglinan. Han
mätte ut ungefär två fot därav och sedan han tagit
noggrant sikte, gav han brodern ett par ordentliga nyp
över smalbenen, medan han alltjämt både gråtande och
skrattande sade:
»Du lilla himlahund... du sabla fäben ... du
sylt-fot... du din ärkelymmel...»
Det sved efter slagen och orden föreföllo honom
underligt valda, men Bernhard tänkte minst av allt
därpå, han hade ännu aldrig hört någon tala till sig
i en så vacker och kärleksfull ton.
»Sir du», äminade han fortsätta sin förklaring, men
Alexander avbröt med ett: »Håll käften, din
rackar-kropp!» sagt med den mjukaste röst och ledsagat av
ett rapp med tågändan, som kom Bernhard att hoppa
högt. Han gjorde en grimas av smärta men log
samtidigt med glädjetårar i ögonen och frågade.
»Varför, din håle, kunde du inte säja det här förut ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
