Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
nöjd med deras beundran, han var ung och stark och
ville slå en hel värld med häpnad.
»Det här ä bara en liten början», ropade han var
söndagsförmiddag, då de regelbundet samlades vid
stranden och väntade att få se något nytt.
De fingo se nytt. Först lades en spång över sundet,
ty det blev för besvärligt att ro, var gång man skulle
i land från kobben. Stockarna tog Betulander utan
lov i Östermans hage och släpade hem dem efter
mörkrets inbrott. Han tyckte, att ett dussin träd mer eller
mindre inte betydde särdeles mycket, när flera hundra
andra blott väntade på yxan. Men gubben Österman
gick en längre tid omkring och mumlade något om
»redigt med stryk» och »pojkarna» nystade ihop en
dagg av tre fyratumsspikar, lindade med ett tjärat
snöre. Varken deras dagg eller gubbens knytnävar
kommo till användning. Betulander avvärjde stormen
genom att erbjuda sin hjälp, då de byggde om sin
ladugård. Dessutom tjänade det ingenting till att krångla
med honom, försäkrade han. Hade han inte kväst
Andersson vid processen om kobben och för övrigt
var han ung, stark och morsk, hostade man mot honom
kunde det hända, att man fick »lättan gång» tillbaka
igen. Österman och hans pojkar voro fredligt sinnade
och läto udda vara jämnt. De ångrade heller aldrig
överenskommelsen, ty ladugården blev präktig ... fast
nog kunde han ha sagt till om virket först, menade
gubben, när talet stundom föll på Betulanders
självrådighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
