Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
kände de flesta yrken, skulle han ständigt haft full
sysselsättning, ifall han blott givit sig tid att arbeta.
Men studerandet och den lilla trädgårdsanläggningen
voro livsbehov för honom och hur brått andra än hade,
måste han först och främst ansa sina egna plantor.
När han därför kom och »hörde efter», avfärdades
han oftast med ett kort: nej tack! Han mumlade
regelbundet något om snåla bondbassar och han
mumlade nästan alltid för högt. Förhållandet till övriga
öbor blev allt mer spänt, och Betulander hämnades
genom att förakta dem. Det retade, och mycket ofta
skreks det fattiglapp eller högfärdsblåsa efter honom.
Han sträckte blott ut sin böjda rygg och svarade med
ett belåtet grin; han var gud ske lov inte lik de
okunniga stackarna.
De följande åren växte insektsamlingen och
her-bariet. Han hade givit akt på, hur professorn gått
till väga och hans naturliga fallenhet hjälpte honom
förbi alla svårigheter. När han vid sitt arbetsbord,
som ordnats alldeles likt professorns, examinerade sina
växter eller genom ett gammalt kasserat mikroskop
undersökte någon fjärilslarv, kände han sig lycklig.
Under lediga stunder lärde han sig de latinska namnen
på växter, som han ännu icke hittat, och gnällde
hustrun särskilt svårt över deras fattigdom, tröstade
han sig fem minuter senare med löftet att nästa
sommar söka just de felande plantorna.
Ibland hände det att en botanist förirrade sig till
ön och tog hans samlingar i skärskådande. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
