Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
strängningar. En hel vecka försakade han nätternas
sömn för att vid en ljusstumps osäkra sken förmå
maskinen att tjänstgöra som han väntat när ångan
släpptes på.
Betulander offrade sina sista slantar till fotogen och
gav sonen en handräckning emellanåt. Han var lika
ivrig som Valdemar, och långa stunder diskuterades
mellan dem möjligheterna av än det ena, än det andra
försöket. Valdemar gick nu helt upp i sitt företag.
Han ändrade, skruvade och bultade utan återvändo.
När han nästan bragts till ursinne genom sina
ständigt misslyckade försök, gav han maskinen en otålig
puff. Då inträffade något underbart. Ångan frustade
ned genom sidorören, de båda klumpiga och omaka
pistongerna började äntligen röra sig, och kuggarna,
mot vilka skovelhjulens axel vilade, grepo
motsvarande gängor i densamma.
Far och son stirrade överraskade på fenomenet. De
väntade att få se allt stanna igen, men väsande och
pustande gingo pistongerna upp och ned, och hjulen
vredo sig runt, piskande vattnet vitt.
»Jag kan!» bröt Valdemar triumferande ut.
Betulander stod med krökt rygg och händerna på
knäna.
»Min själ, går den inte», sade han utan att veta,
att han yttrat något.
Varken far eller son begrepo, varför maskinen gick.
Det var också mindre viktigt, de nöjde sig tills vidare
med det faktum, att den verkligen gjorde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
