Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
barn hela hösten sprungit under hans fruktträd. Det
låg nära till hands att tro så utsvultna och klådiga
ungar om vad som helst och...
Var det något farligt det? Mer hade han för resten
aldrig fått säga, förrän gumman bitit av med ett vasst:
»Undrar just om inte hans egen dotter behöver
bättre eftersyn, så stor å gammal hon än ä?»
Ifall Andersson varit klok hade han gått, men den
olycksaliga vreden förblindade honom, och han bad
gumman hålla sin syndiga och otidiga trut. Något
annat kunde han väl inte göra?
Då började det på allvar. Först fick Andersson
veta, vad han var för en karl, och vad alla andra
trodde och tyckte om hans levnadssätt, handlingar och
yttranden. Därefter granskades hans karaktär, som
befanns ytterst undermålig. Sedan följde en lång
be-skärmelse över Kristina, hans dotter. Henne om någon
borde man se efter, hon rände ju ute om nätterna och
ville folk bara säga, vad de visste — inte en
halvdragen ande mer — skulle troligen en högfärdig bonde
på ön — namnet kunde han försöka gissa själv —
stoppa pipan i säcken och hålla sig lugn.
Med händerna i sidorna stod gumman framför
honom och skrek så högt att det hördes över hela
Djupnäs.
»Tänk på va’ hon säjer!» flåsade Andersson.
»Åh, säjer en inte mer än en vet, kan en nog stå
för det», ljöd gummans svar. Så hade en detaljerad
berättelse följt om hur både den och den sett Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
