Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
»Eftersom farbror prompt vi]l’et, ska inte jag säja
nej», tillkännagav August nådigt.
Andersson gjorde en grimas, som skulle upplyst en
mindre övad iakttagare än August Karlsson, men den
andre var för glad för att märka något.
»Då sticker vi väl över till korkan å tar ut lysning
i morron dag», föreslog Andersson.
»Va’ ä nu det för brådska?»
»Så mycket du vet det, i min släkt kommer bröllopet
alltid före barndopet.»
Vid denna bestämda förklaring föll August undan
och sväljde sina invändningar.
»Ska det bli något av, sker det genast. Annars får
det vara.» Andersson väntade en stund på svar, men
när intet sådant hördes av, fortfor han: »Språka nu
med dina föräldrar, å ä det så, att hinder möter, ska
inte jag vara enträgen. Vill ni, tas lysningen, som jag
sagt, ut i morron dag. Min gård ä tillräckligt stor för
att andra ska tycka den vara gott vederlag, om också
en unge följer med på köpet.»
August insåg det och med ängslig brådska skyndade
han att räcka fram handen och lova.
»Va’ på mej ankommer ska intet fallera.»
Andersson överlade tyst en stund och, just som
Augusts hand av trötthet var på väg att sjunka ned
utefter sidan igen, bekvämade han sig att fatta den.
»Då kommer du tidigt i morron bittida. Det ska
vara svar nog.» Andersson svängde runt på hälen och
gick efter en kort nick. Han lyckades ej avhålla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
