Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Andersson näven i bordet och när det blivit tyst kring
honom, vände han sig till August sägande:
»Där sir du, mågstumpen lilla, att vill man bara,
kan man också.»
August anade, att det låg en särskild mening under
orden och såg sig forskande omkring i kretsen. Han
mötte endast mörka eller kalla blickar. Då blev hans
min skuldmedveten och ryggen kröktes.
Karlsson harklade inledande för att komma sonen
till hjälp, men Andersson avbröt.
»Säj ingenting du heller, för det ä så.»
Efter detta sades icke ett ord mer. Männen drucko
tigande sitt kaffe och lyssnade till ljuden från det rum,
där Kristina låg. När man efter en stund fått
underrättelsen, att både modern och den nyfödde befunno
sig väl, reddes till uppbrott. Djupnäsborna räckte
hand i tur och ordning, varpå de gingo. August och
hans bröder följde »pojkarna» Österman ut på
för-stugbron för att söka narra dem bjuda på ett glas,
men bröderna låtsade ej förstå. Man skildes mycket
kallsinnigt å ömse sidor.
I salen stod Andersson och väntade. Så snart mågen
kommit in igen, sade svärfadern.
»Ja, i mitt hus finns inget starkt å inte lär det heller
bli något. Jag vet ingen annan råd än att den, som
ska stanna här, får vänja sej av med slikt.»
August bet sig i underläppen. Hans far fnös
förargad och bröderna hostade.
Andersson log milt och förlåtande, när han tillade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
