Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
tidigt. Sömndrucken reste han sig och stod skakande
av köld framför svärfadern.
»Varför sa du inte åt mej i går kväll?» frågade
denne med tydlig förundran. »Det var ordentligt
bäddat för dej inne hos mej.»
»Se så för den ...»
Anderssons knotiga hand sträcktes varnande upp i
luften.
August sväljde svordomen, som hållit på att
undslippa honom, och sade i stället.
»Det ä så man kan bli yr i mössan för mindre.»
»En annan gång frågar du. — Gå nu å gör opp
eld å sätt på kaffepannan, så att vi få något i västen,
innan vi ger oss ut.»
August tumlade åstad till köket. Han var för trött
att orka tänka och skulle ha fogat sig efter vilka
önskningar som helst, blott de uttalats i tillräckligt
myndig ton.
»Här står ju kaffekopparna odiskade, vet jag»,
ropade han inåt salen.
»Sa’ jag dej inte i går, att du aldrig borde
uppskjuta något till morgondagen», svarade svärfadern
saktmodigt. »Jag torkade bara helgdagspostelinet. Det
vi har om vardagarna, får väl du ta’ hand om så
länge.»
August morrade en tyst svordom. Anderssons
ihärdighet började skrämma honom. ^
»Vänta bara tills Kristin kommer på fötter igen»,
tröstade han sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
