Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
skratt skallade bakom honom, och hans kinder brände
därvid.
Nästa morgon förklarade Andersson, att nu var det
slut med dagdriveri och lättja. August medgav
under-givet, att han en tid ej varit flitig, och begav sig till
ladugården, som skulle repareras. Andersson följde
liksom för att kontrollera. Det var golvet till
foderskullen, han börjat lägga om, och endast några lösa
plankor funnos tills vidare över tvärbjälkarna. August
klättrade upp för att gå ut på en planka och taga en
överblick av vad som först borde göras. Genast
ropade Andersson nedifrån, att han skulle akta sig. Hur
August vände sig för att höra, visste han ej, han kiev
bredvid plankan, förlorade jämnvikten och föll mellan
bjälkarna. Fallet var ej högre än ett par alnar, men
han slog sig illa mot golvet inunder. Öm, ledbruten
och huvudyr kom han på fötter igen och stod där
handfallen och förvirrad. Andersson skrattade elakt
och därvid jäste vreden upp inom August.
»Ska han grina åt olyckan, ska han?»
»Bevare mej väl, pojk, ä du rent rysk i mössan!»
Den arm August halvt mot sin vilja höjt, värkte
svårt och smärtan mer än något annat avhöll honom
från att utdela slaget. Blodröd i ansiktet, mörbultad
och skamsen lämnade han ladugården och gick för
att lägga sig i salen en stund. Han hade knappt hunnit
sluta ögonen, förrän Kristina stod i rummet.
»Jo, det ä en karl det!» utropade hon. »Ligga å
dra sej mitt på ljusa dagen. Tvi vale!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
