Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
»I morron talar vi med A’gust Karlsson å läser
lagen för honom», sade han.
»Ja, den tjänsten kan vi allt göra dom bägge två.»
Dagen därpå uppsökte bröderna Österman August
Karlsson. Som de kände hans benägenhet att slinka
undan, så fort någon nalkades, gensköto de honom
från två sidor och hade verkligen den tillfredsställelsen
att lyckas stänga in honom i en vrå.
»Stanna, din håle!» började Bernhard. »Vi vill dej
ingenting ont.»
»Vi tänkte bara si, om det inte går att ställa det
här eländet till rätta», bifogade Alexander.
Bägge betraktade August. Vad de sågo, gjorde dem
ännu fastare i sitt uppsåt. August Karlsson hade
magrat. Hans hållning var slankig och osäker och
uttrycket i ögonen hade blivit skyggt med någonting
vilt och hatfullt på djupet.
»Jo, du sir ut du», sade Bernhard till hälften
spefullt, till hälften medlidsamt.
August knöt händerna men höjde dem icke.
»Vackert, vackert!» varnade Alexander och
fortsatte. »Det ä ju på sätt å vis den ena människans
skyldighet att hjälpa den andra, ifall hon kan. Nu gör
man förstås mest tvärtom, men den här gången ä det
inte så. Å kan vi göra något för dej, vill vi det ock.»
August skrattade dumt och ihåligt, han trodde
synbarligen ej på deras goda vilja.
»Låt mej vara!» utbrast han häftigt.
»Inte för-att vi lägger oss i ändras • affärer- -å -för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
