Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
allt för klyftig, tänker jag.» Det kostade en lång stunds
arbete att skrapa etiketten från glaset och när det
verkställts försvann flaskan i ett skåp.
Följande förmiddag vaknade August och satte sig
upp i soffan. Hans huvud värkte, och halsen kändes
ohyggligt torr. Det första han företog var att söka
vatten. I köket fanns intet, varför han knackade på
dörren till det rum, där Kristina och barnet lågo.
Dörren var låst och från dess andra sida fräste en retad
kvinnoröst.
»Kom inte hit, din otäcking! Du vill ju skiljas, du.»
August gjorde ett fumligt försök att erinra sig
gårdagens händelser.
»Skiljas? Va pratar du för dumheter?» muttrade
han och gick ut på backen.
Vid ena ladugårdsgaveln stod Andersson och högg
ved. Han förrättade alla de sysslor, vilka numera
egentligen skulle tillhört August, och han gjorde det
på sådana tider och ett sådant sätt, att grannarna
måste lägga märke därtill. August spottade åt sidan
och gick genom grinden mot näset. På avstånd såg
han gumman Westergren och hennes döttrar. De
lutade sina huvuden mot varandra och som de i stället
för att dämpa rösterna höjde dem, när han kom
närmare, hörde han ordet skiljas upprepas flera gånger.
August vek av bortåt viken och mötte Öman.
»Jaså, du ska te’ å skiljas nu», skrattade denne
uppsluppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
