Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Mannen höjde på axlarna och hustrun log ringaktande;
de hade bägge väntat en annan än den de sågo.
Barnen gåvo akt på föräldrarnas miner, och äldsta sonen
flinade, varvid syskonen instämde och fortsatte
därmed, tills fadern fann sig föranlåten att tysta dem.
Gubben låtsade ej märka det. Utan att visa sig stött
eller nedslagen log han inställsamt, som hade han
ödmjukt bett om ursäkt för sin fattigdom och
obetydlighet.
»Ska vi gå då?» bröt mor Öman tystnaden, som
började bli besvärande.
»Vi ska väl det», sade mannen sävligt. »För inte
nyttar det att dröja här.»
Bägge togo några steg uppåt backen, men då
gubben alltjämt stod kvar, stannade de ånyo och blickade
frågande på honom.
»Kunde en inte ta kistan med ens?» sporde han
skyggt.
»Jaså den.» Öman såg ovilligt bort mot kofferten
och tänkte på, hur besättningskarlarna sviktat under
bördan. Så spottade han i nävarna, jämkade
livremmen till rätta och gick att med ett prövande grepp
undersöka koffertens tyngd. »Åhå, den ä inte värst
farlig, känner jag. Vi knogar väl hem den, vi. Hugg i
han ... han ...» öman övervägde, huruvida han skulle
säga morbror eller ej, men bestämde sig tills vidare
för blotta namnet — »... han, Nöjd!» Därmed var
avståndet mellan gårdsägaren och fattiglappen en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
