Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Därmed var en människas öde avgjort, och det
återstod blott att avvakta Nöjds ankomst. Tyvärr
gestaltade sig denna på ett sätt, som gav Öman en ny syn
på saken och väckte hans missnöje. Hustrun visade
öppet, att hon delade mannens tankar, och nu sutto
de båda makarna på var sin sida om bordet och
blickade tigande rätt fram, medan agg och ovilja växte
inom dem.
»Har han fått nog, eller vill han dricka en påtår?»
bröt mor Öman omsider den tryckande tystnaden.
»Tack, tack, det ä bra för mej!» Nöjd reste sig
och intog en avvaktande hållning. I de små färglösa
ögonen kom en ängslig glimt, ty frågan hade varit
bitande skarp. Den slocknade dock genast och lik en
kuschad hund, som ej vet hur han säkrast skall ställa
sig in, stod han här krokryggig och undergiven.
Hade Öman och hans hustru varit människokännare,
skulle de förstått, att en person, som kröp ihop på
det sättet, lagt många bittra erfarenheter bakom sig.
De voro vanliga skärgårdsbönder och drogo inga andra
slutsatser än att deras spekulation misslyckats.
Nöjd tycktes ana, att han blivit underkänd, och lät
höra ett fjolligt skratt. Hans ögon förlorade allt
uttryck och liksom slocknade.
Mor Öman mönstrade honom kallt och knyckte
förtretad på nacken.
»Jag undrar, om han ä riktigt slug?» sade hon och
talade högt, liksom för att pröva, hur berättigade
hennes tvivel kunde vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
