Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
intetsägande flin, som en gång för alla växt fast kring
hans tandlösa mun.
Att gubben Nöjd var ömkligt feg blev snart bekant,
och på Djupnäs. där man saknade omväxling, blev det
snart en stående förströelse att gyckla med honom.
Lyckades han då ej smyga undan, köpte Nöjd en
stunds fred genom att instämma i skratten.
»Asch, han ä ju inte slug», ljöd det med en
axelryckning. För resten behövde barnen något att roa
sig med i enformigheten. Egentligen var det bra, att
Öman skaffat gubbeländet till Djupnäs.
Vedermödorna hindrade likväl ej, att Nöjd skötte
sina göromål. Han hade ständigt något för händer,
lagade, ändrade och vidmakthöll. Men långsamt och
säkert makade omgivningen honom ut ur sin egen
krets, tryckte ned och höll honom kvar på en lägre
nivå. Vilka erfarenheter hans liv gömde förblev en
hemlighet, som ingen frågade efter. Människoskygg
och sluten hade gubben varit förut, nu närmade han
sig djuren. De skreko inga otidigheter, spottade aldrig
efter honom och kastade inte sten. Nöjd slöt sig till
dessa tystlåtna vänner, han passade också bäst hos
dem. Trasorna slängde kring den magra figuren,
skägget växte som ett enrissnår och endast sällan hämtade
han tvättvatten, fastän viken låg på knappt tjugo stegs
avstånd. Men leendet, som grott fast bland smutsen
och de stripiga skäggtofsarna, låg lik en vilsekommen
solfläck kvar över hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
