Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Inne hos Öman grälades det denna vår flera gånger.
Hustrun och mannen hade mycket att anmärka mot
allt omkring sig, de sparade heller icke varandra.
Timmar igenom malde de om obetydligheter till stora ting
och gnabbet avstannade ej, förrän Öman svärjande
sprungit ut. Fanns då Nöjd i närheten, fick denne
motta överskottet av hans dåliga humör.
»Hör du gubbtusan», ljöd det argt, »redan i höstas
sa jag, att det fattades en selpinne. Har du täljt
nå’n va’?»
Nöjd log sitt intetsägande leende och gick tigande
att visa, var en rad selpinnar sutto instuckna i en klyka.
Öman svängde runt på klacken och kiev högröd ut
ur ladugården. Så var det ständigt. Sökte han en
anledning att bryta ut över Nöjd, motade denne lika
påpassligt.
Djupnäsborna iakttogo vad som dagligen hände hos
Öman. De blinkade åt varandra och menade, att något
snart måste inträffa. De funno Nöjds tålamod
obegripligt, och deras aldrig slumrande misstro sökte i
framtiden svaren på stundens frågor. Andersson, som
icke utan orsak ansågs för en klok karl, formulerade
allas tankar. Lutande sig mot gärdesgården kring
Ömans potatisåker började han en dag, glad över att
få säga det:
»Hör ni, akta er för gubben, han funderar, tro mej,
på ett rackarstreck.»
»A, fattigt heller!» Öman såg bortåt ladugården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
