Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Öman», sade Alexander torrt. »Nu talar vi för vår
del aldrig mer om saken.»
Bröderna höllo ord och tego, och deras exempel
följdes av alla. Ute på ön fick man aldrig veta något om
domarens tveksamhet, trots två välfräjdade mäns
bestämda vittnesbörd. Öman och Andersson tego de med,
och föll någon gång samtalet i deras närvaro på Nisse
Nöjd, vände de sig bort!
»Jag kan än i dag som dag är visa ärret efter
knivhugget», utbrast då öman.
Men den, som sin plikt likmätigt avkunnade domen
över Nisse Nöjd, förföljdes genom många år av en
kväljande känsla, var gång han tänkte på den lilla
gubben. Han mindes ett par ögon, som utbrunna och
livlösa stirrade rakt fram. I dem fanns intet, om ej
möjligen den skrämmande undran, ett ofattbart och
vidunderligt misstag, stundom kan lämna efter sig.
Han var övertygad, att rannsakningsfången N. Nöjd
icke ägde sitt fulla förnuft i behåll, ty på frågan
vartill han skulle begagna yxan och kniven, svarades blygt
och osäkert: ryssen, vet jag! För övrigt teg gubben
ihärdigt, och till vittnesmålen nickade han nästan glatt,
som om han ämnat säga: just så, själv skulle jag
inte kunnat göra det bättre.
Sedan dök Nisse Nöjd ännu en gång upp ur
glömskan och hade äran att tåga genom tidningspressens
spalter. Det var då tre församlingar processade om
vem som skulle slippa betala fattigunderhållet för
honom. På ön följde man med spänt intresse förhand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
