Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
förvåning märkte, att ändan, som han höll i handen,
lossnat och gled över relingen.
Han gjorde en oöverlagd rörelse för att gripa tag i
fallrepet och hålla sig kvar, men tog miste och sköt i
stället ut båten från fartygets sida. Joel brummade
argt över sin fumlighet, sedan ropade han:
»Ohoj där! Langa hit en ny ända.»
»Va’ tusan ä’ det om?» frågade en otålig stämma.
»Ändan loss», svarade Joel. Han märkte att båten
redan drivit ett par famnar från fartyget och
befarade, att man ej skulle nå honom med ett nytt kast.
»Styr hit då!» ropade samma stämma som förut.
Joel förstod, att karlarna ombord spillt tid med att
undersöka, ifall det verkligen förhöll sig så, som han
sagt. När de väl förvissat sig därom, fanns intet annat
tåg till hands, och när ett sådant väl anskaffats, var
avståndet för stort. Allting var naturligt och lätt
förklarat. Han övertänkte sin belägenhet och bet
förargad ihop tänderna. Hade hans stolthet ej
förbjudit det, kunde han ju ropat åt Ejderman att vända
fartyget mot vinden och invänta honom.
Under tiden flöt båten längre ut, medan fartygets
kurs hölls i rät vinkel däremot. De båda seglarna
avlägsnade sig från varandra, och Joel insåg, att han
ej borde stå och fundera längre, han måste handla.
»Jag får väl segla hem ensam», tänkte han. »Fast
nog hade det varit trevligare att sitta ombord å bli
bjuden på grogg.»
I detsamma skar Ejdermans röst genom mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
