Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
De gingo tysta och högtidliga till Djupnäs. Det
föreföll, som om bägge känt, att något skulle hända.
Ingenting inträffade emellertid under vägen och lika
litet medan Joel satt i Hällans sal.
Vad som skall ske, det sker i alla fall, det visste
man där ute på ön. När Joel varit på besök en gång,
återvände han snart igen, och efter några veckors
förlopp var han daglig gäst i gården. Han började så
smått styra och ställa med en bel del sådant, som skulle
göras i ladugården eller på åkrarna, och antog halvt
omedvetet en överordnads ton mot drängen och pigan.
Änkan skrattade belåtet därvid, och av sig självt gled
Joel in i en husbondes ställning.
»Nu ska jag säja, att di pratar om oss», upplyste
änkan en dag.
»Låt dem prata», sade Joel kort. »Folk sladdrar
alltid.»
»Han har så rätt, så, men ändå .. .»
»Ändå? Va’ för någe’?»
»Jo, antingen får han alldeles hålla sej härifrån,
eller också ska han stanna jämt.»
De stodo på backen utanför byggningen. Solen sken,
och i rönnen vid gaveln kvittrade några fåglar. Joel
såg bort till ladugården, som han dagarna förut
rödfärgat, och han sade sig, att mycket återstod, innan
gården var sådan den borde och skulle vara.
»Då ä’ det väl så gott jag stannar», mumlade han
förlägen och med en mörk rodnad över ansiktet.
»Tack för det!» kom hennes svar snabbt och
vän-19 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
