Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
på någon.» När han sagt det, vände Joel ryggen till
och gick stelare och styvare än någonsin.
Från den dagen voro han och hustrun så gott som
ensamma. Det medförde blott, att Joel tillbringade
varje ledig stund på sjön.
»Mister du ett, har du tack vare den nåderika
försynen genast något bättre i stället», förklarade han.
Hustrun nickade bifall till allt vad han yttrade.
Hon var numera fullständigt lam i fötterna, men
lika litet som mannen klagade hon över krämpor och
sjukdom. Hon låg till sängs dygnet om, och som
ersättning för lidandet hade hon sin tro på de svagas
och eländigas gud och sitt fasta hopp om omätlig
salighet. Lyckligast kände hon sig, då Joel om kvällen
tog fram bibeln och läste ett kapitel därur. För att
själv höra något, röt han, så att fönsterrutorna
skall-rade. Hände det stundom, att han hoppade över en
eller ett par sidor i boken, vars av ålder och flitigt
begagnande smutsiga blad klibbat vid varandra, märkte
ingendera något. Det var alltid guds ord och ständigt
lika hugsvalande för deras törstande sinnen.
En åhörarinna hade han utom den sjuka, nämligen
Elfrida, pigan. Som gården var för liten att giva
något överskott, ifall skulder och räntor skulle betalas,
hade drängen måst flytta, varefter Joel med frejdigt
mod åtagit sig att själv sköta det hela. Han gjorde
det, men allt blev blott till en fruktlös kamp mot rost
och mal. Det oaktat fortsatte han, Joel Nord böjde
sig aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
