Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Alexander, som redan skött flera
förtroendeuppdrag åt andra öbor, nickade lugnt och svarade:
»Ä’ det så, att moster vill, ska’ jag sköta den saken.»
»Jag visste väl jag, att ni både kunde å ville. Gud
välsigne er, pojkar.»
Alexander höll ord och samma höst uppsattes ett
fullt lagligt testamente, som bröderna bevittnade. Nu,
sedan Joel Nord bibringats en ny syn på livet och
företeelserna däri, gjorde han inga invändningar utan
ritade en klumpig namnteckning på papperet.
»Det är nog så, att en ska’ ha ordning å reda i stort
som smått», sade han. »Annars står en te slut som
en lort inför både gud och människor.»
Bröderna nickade högtidligt och med det allvar
stundens vikt krävde, skrevo de i sin ordning under
som vittnen.
»Si så där ja», utbrast gumman Nord. »Ropa nu
hit Elfrida å flickan!» När de båda kommit in i
rummet fortfor hon. »Läs kapitlet om tjänstekvinnan
Hagar!»
Kapitlet lästes, och alldeles som en gång förut
avbröts Joel vid femte versen.
»Tänk nu på, att gården kan bli flickans», sade den
gamla till Elfrida. »Men tänk också på, att du alltid
ska’ vara en rättskaffens å trogen tjänarinna, så länge
jag ä’ i livet. För ä’ du inte det, Elfrida, kastar jag
testamentet på elden, å då får du å flickan ingenting!»
Joel nickade bekräftande, ehuru han ej hört orden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
