Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
leende låg över de skrumpna dragen, där rynkorna
vindlade sig i alla riktningar. Så snart gamle Joel
förstått vad som hänt, grep han åter till bibeln. Hela
eftermiddagen läste han högt därur.
Då Elfrida senare kom för att giva honom
kvällsmåltiden, vinkade han åt henne att gå. Hon lydde och
Joel läste vidare. När det var sängdags lade sig
Elfrida och flickan. Mitt i natten vaknade de och
hörde gubben fortfarande läsa högt. Hans stämma
var klangfull och kraftig, och orden strömmade i jämn
följd över hans läppar. När Elfrida lyssnat en stund,
somnade hon igen. I vanlig tid på morgonen steg hon
upp. Det första hon därvid hörde var Joel Nord, han
läste alltjämt.
Längre fram på dagen seglade han till kyrkan och
vid återkomsten började han genast på nytt läsa.
»Ska’ han inte äta en bit?» ropade Elfrida i Joels
öra.
»Nä, jag har inte tid.» Förklarande tillade han:
»det bästa hon visste var ordet.» Han läste vidare,
men fram på natten tog tröttheten ut sin rätt, och han
somnade över den bok, Joel Nord ansåg innehålla det
största och bästa, som fanns i världen.
Elfrida steg upp och väckte husbonden för att
förmå honom gå till sängs. Så snart han vaknat, sade
han åter och pekade på den döda:
»Ordet var det bästa, hon visste.»
Begravningen blev mycket enkel. Några få hade
följt på färden, och en del nyfikna kommo och stån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
