Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej kunnat uppskatta till dess fulla värde och som därför
skrapat ihop sina sista slantar samt till släktingarnes glädje
»ändtligen gifvit sig af». Och så satt hans högvördighet Eleasar
Morris i ett hörn. Ung, fet och slätrakad förde han öfver
allt med sig ett intryck af flottig välmåga. Hans nit för
de arma hedningarnes eviga välfärd och hans längtan efter
den enda berömmelse, som står en ärelysten andlig till buds,
hade fört honom på väg till ett distrikt, där konkurrensen
om själar ej var alltför stor. Efter ett par dussin
svassande rapporter om svartingar omvända massvis ämnade
han vända hem igen, låta välja sig till kyrkoherde och
fetma på någon trefligt belägen prästgård i Skottland.
Naturligtvis intog en liten trind, hustru, fullständigt hemma
i matlagningskonsten, en af de främsta platserna i hans
framtidsdrömmar, sedan mödorna på missionsfältet stökats
undan så hastigt som möjligt. Och som »hans
högvördighet» varit nog naiv att redan första dagen ombord berätta
allt detta, hade han gifvit dollarsprinsen och dennes
stallbröder outtömliga ämnen till blodig drift med sig. M:r E.
Morris ansågs också oumbärlig vid de sedvanliga
pratstunderna på akterdäck hvarje kväll.
— Skola vi ej fullgöra vår sista plikt för dagen?
hade m:r Strickland frågat och de af sällskapet, som
värderade kvinnligt umgänge högre än whisky, reste sig
genast. Företrädda af m:r Strickland, som med den
starkares rätt tagit och med samma rätt behållit ledareplatsen,
begåfvo de yngre herrarne sig samtalande ut på mellandäck.
— Att ni, Strickland, som alltid talar illa om »das
ewig weibliche», inte kan hålla er ur vägen för kjortlar
två timmar å rad, förundrar mig verkligen.
— Det bevisar blott mitt intresse för »das ewig
weibliche», som ni behagar uttrycka er, Masters. Beundrade
jag dem inte så mycket, som jag gör, skulle jag
naturligtvis ej sysselsätta mig med dem. — Hallå, hvar är
Hooker? — M:r Strickland såg sig omkring i ringen
och då han ej fann den efterfrågade, vände han om till
salongen, stack in hufvudet genom dörren och ropade. —
På er post, Hooker!
Dollarsprinsen, som hela dagen visat prof på en
oförklarlig vresighet, reste sig brummande och lämnade halft
motvilligt salongen där endast ett dussin äldre herrar stannade
kvar för att efter dagens tunga och hetta odla sina själar
med en stilla poker och pläga sina kroppar med det till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
