- Project Runeberg -  Paradiset /
12

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resan, han gaf sin vän Hooker ett par hvassa pikar, hvilket
väckte de öfriges odelade förtjusning. Dollarsprinsens
öfverlägsna ton hade retat alla de manliga passagerarne utom
en rödhårig dragonlöitnant, hvilken vunnit femtio pund af
honom på poker ocn hoppades vinna dubbelt så mycket
före resans slut. På så väl m:r Stricklands som m:r
Hookers sätt märktes lätt, att luften var mättad med
elektricitet. Den förre gjorde sig eljest aldrig besvär med att gå
så rakt på saken som nu, och den senare föreföll betydligt
nervös. Han bet sig hårdt i underläppen och sökte ett
dräpande svar, men då han ej fann något annat sätt att
hämnas på m:r Strickland, började han berätta, hvad denne
för en stund sedan sagt i röksalongen.

De öfriga drogo sig litet tillbaka. Att Strickland gärna
skämtade med andra, det visste de, men att han ej tillät
någon annan göra detsamma med sig, det anade de. Att
han och Hooker på allvar blifvit rivaler var tydligt. Hooker
gjorde intet försök att dölja sin beundran och Strickland
styrde djärft upp i vinden för att segla om honom och nå
målet med ett försprång, som skulle krossa den andres
illusioner, ja, han bemödade sig till och med att segla
Hooker i sank. Resan artade sig att blifva intressant och
alla höllo ögon och öron öppna, medan de ytterst
grannlaga låtsade konversera ifrigare än vanligt, en för tillfället
mycket lätt sak, då alla voro lika nyfikna.

Miss Elisabeth njöt synbarligen af sin triumf. Hon
lät m:r Hooker taga upp sin näsduk, som hon tappade för
att göra honom en glädje, och lämnade sin solfjäder åt
m:r Strickland för att m:r Hooker ej skulle blifva
högmodig öfver den ynnest, hon visat honom. Och medan
hon lyssnade till dollarsprinsens anklagelse, arbetade hennes
lilla dockhjärna med en enda tanke, hvilken uttryckt i ord
ungefär skulle hafva haft följande lydelse: Strickland är
angenämare och vackrare, men Hooker får ärfva en
ofantlig förmögenhet. Och samtidigt med att den unge
amerikanaren med raseri i hjärtat och ett förbindligt leende på
läpparna afslutade sitt referat sade hon tyst till sig: jag
skall tala med mamma redan i kväll. Därefter vände hon
sig till m:r Strickland.

— Oh, när skola vi stackars kvinnor befrias från edra
elakheter?

— När jag upphör att dyrka er, och det kommer
troligtvis aldrig att inträffa. Jag börjar känna mig själf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free