Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fattig arrendator, hade mrs Devereux äfven sagt. Visst
var det mycket vackert och berömvärdt af en ung man att
uppoffra sitt lugn för att draga ut bland hedningar, men
nog betedde sig pastorn litet löjligt alltid.
Miss Elisabeths önskan blef naturligtvis åtlydd. Men
som hon på många tecken också märkte — och en kvinna
misstager sig sällan i dylika fall — att något obehagligt
lätt kunde inträffa denna afton, bröt hon upp ovanligt
tidigt och drog sig tillbaka till sin hytt, följd af modren,
hvilken likt de flesta välvilliga mödrar ansåg det för en
plikt att i allt lyda sin vackra dotter.
— Kan jag få säga er ett par ord, Strickland, sade m:r
Hooker, så snart de bägge damerna hunnit utom hörhåll.
M:r Hooker hade blifvit bekant med m:r Strickland
ombord på »The Eagle» och lydigt följt i hans kölvatten
en vecka. Att de kunnat blifva vänner — i detta ords
alldagliga bemärkelse — för hela lifvet är ej omöjligt, så
vida miss Elisabeth icke funnits. De insågo snart, att en
fientlig hållning, skickligt dold under världsmannens
förbindliga mask, bäst anstod dem, och de iakttogo en väpnad
neutralitet, hvilken m:r Hooker likväl ej tvekade att bryta,
så ofta han ansåg med sin fördel förenligt. Att något annat
än ett par artigt växlade stickord skulle blifva föjden af
deras rivalitet förmodade ingen, men föregående afton hade
den rödhårige dragonlöjtnanten gjort vissa antydningar,
hvilka betydligt enerverade m:r Hooker. När löjtnanten
märkte detta sjöng han rent ut, distraherade därigenom sin
medspelare och skrapade hem tjugutre pund på kuppen,
ett väl behöfligt plus i hans magra sold. Och så fick m:r
Hooker sina ögon öppnade för kontant betalning. Hvad
så väl han som löjtnanten menade därmed är svårt att
säga, säkert är dock, att m:r Hooker ansåg den andre
hafva gjort sig en stor tjänst. Han sof ytterst illa den
natten och hela dagen sökte han endast ett lägligt tillfälle
att i sin ordning sjunga ut för m:r Strickland, men
ett sådant fann han ej. Nu blef det honom omöjligt att
vänta längre och när han i Stricklands sällskap hunnit
fem steg från den lyssnande gruppen af damer och herrar
började han med en af förbittring skälfvande stämma:
— Ni är... ni är...
— Mår ni inte väl, Hooker, er ton är litet egendomlig.
Skola vi tillskrifva värmen...
— Ni är en fördömdt bakslug slyngel, det är ni! Tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
