Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad icke de rusiges skrik förmått och icke heller
skräcken åstadkommit gjorde detta i all sin välmening okloka
afbrott. En endas stämma jämte prästens skingrade
förtrollningen, som bundit alla dessa sinnen. Prästen hann
icke mer än säga: Låtom oss bedja, på det att vi med rena
sinnen och oskuldsfria hjärtan må träda fram för Hans
tron denna morgon. Pater noster, qui is in cœlis...
— Han ljuger! Till båtarne, till båtarne! ljöd det vildt
från flera munnar.
— Herre förlåt dem, ty de veta icke hvad de göra!
— Han har rätt, den gamle där borta, det är ute med
oss, sade m:r Strickland allvarligt till m:r Hooker.
— Tror ni? stammade dollarsprinsen likblek.
Strickland höjde otåligt på axlarne.
— Han lyckas inte hålla dem lugna en half minut
till och sedan... jag undrar hur långt det är till botten
här. — Ah, se så, ansträng inte edra ögon, land är minst
hundra mil aflägset och något annat fartyg finns ej i
närheten. — Jo jo, Hooker, det här lär oss, hvilka pygméer
vi dock äro. — Han snoppade en cigarr med tänderna, en
vårdslöshet, till hvilken m:r Strickland under vanliga
förhållanden ej skulle gjort sig skyldig, och tände den med
en af sina stormstickor, hvarpå han återtog: — Det är
hårdt, att hafva lärt sig all lifvets vishet, när man ej längre
kan draga någon nytta däraf. Men det är ju så vanligt.
— Vill ni inte hafva en cigarr?
M:r Hooker stirrade förundrad på mannen bredvid sig
och gjorde ett misslyckadt försök att dölja sin rädsla.
— Kan... kan ni lefva på... på den tron? hickade han.
— Lefva? — Det behöfs ju inte nu, men i värsta fall
får man försöka dö på den. — Och så, Hooker, lofva mig
att göra allt för miss Elisabeths räddning! Vi äro ju
gentlemän och icke djur, som de där druckna stackarne.
— Miss Elisabeth... ja ja! Hvart går ni, Strickland?
— Jag skall bedja gubben där borta välsigna mig!
Och så tänker jag försöka läsa en bön; jag har inte gjort
det, sedan jag var ett litet barn.
M:r Hooker stödde sig flämtande mot en däckbalk; för
honom voro den andres ord obegripliga.
Mr Strickland mönstrade honom utan ett försök att
dölja sitt medlidsamma leende.
— Som ni vet är religionen vårt sista nödankare, vi
äro ju ändå ingenting annat än människor, sade han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
