Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodet började sippra fram ur den sönderrifna hufvudsvålen
och i ett par smala strimmor rinna ned utför ansiktet,
ändrades hans fånigt vänliga min. Han syntes blifva utom
sig af häpnad och kände med ett finger försiktigt på sin
af tjockt blod färgade kind.
— Vatten, lallade han — vatten...
Stewarten på aktertoften brummade vresigt, men de
andre vände sig bort.
Den förryckte jollrade entonigt sitt: vatten... vatten
i oändlighet och männen lågo slöa och liknöjda i samma
ställningar, medan solen kom hjärnorna i deras hufvuden
att koka. Med en brutal rörelse reste sig stewarten hastigt
i sittande ställning och stötte till sin närmaste granne,
skotten, med knäet.
— Blod är bättre än vatten, hviskade han hest.
Skotten behöfde tänka en lång stund innan han
förstod honom.
— Nej... nej, pressade han fram i ansträngd ton och
såg utöfver den spegelblanka vattenytan, för att slippa
möta den andres blick. — Nej, inte än... sedan... i
morgon... kanske...
De öfrige lågo alltjämt orörliga, medan deras ögon
irrade skamsna och sökande omkring öfverallt. Alla hade
de hört hviskningen och svaret, förstått hade de äfven.
— Land... land! skrek den sinnesförvirrade och rusade
upp på toften bredvid sig.
Det uppstod oro och larm i jollen, en hvar spejade
utåt horisonten, men hoppet, som ett ögonblick gifvit de
trötta anletena färg, efterträddes snart af bitter
missräkning, och med ursinniga åtbörder mot den som narrat dem,
kastade de sig åter ned på sina platser.
Men galningen pladdrade vidare, utan att höra eller
se annat än det, hans förvirrade inbillning trollade fram.
— Ser ni, boys... klara källor... palmerna...
räddningen... ah, vatten... vatten... vat...
Det sista ordet kväfdes i ett långt utdraget, bubblande
ljud, då han sprang öfver bord och sjönk tio fot från
båten, utan att ett finger rördes till hans hjälp. Männen
liksom borrade ned sig i sin vresiga butterhet, de ville
hvarken höra eller se.
— Numro ett, räknade Lind efter en stund.
— En mindre, mumlade stewarten och rösten tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
