Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var egennyttans falska handgrepp på tacksamhetens
strängar. Miss Elisabeth kände sig besviken. Han visade
ej den glädje hon väntat, och hans återtåg var mer än
klumpigt. Hon reste sig från marken och sade nästan
motvilligt.
— Vi få talas närmare vid längre fram. — Men så
tyckte hon, att hon ej visat sig nog vänlig, och sade. —
Från fartyget räddade ni mig likväl.
— Jaa, utropade han ifrigt — jaa, miss, det gjorde
jag reelt.
Hon frös till och vände honom ryggen, ty hans ord
skorrade i hennes öron, och som han trodde att hon var
trött, sade han.
— Det ä’ en grop i lä där bakom kullen; där kan
ni koja så länge, miss. I morgon få vi väl se ut en bättre
plats. — Och då hon stod kvar på samma fläck, tillade
han blygt, som om han anat orsaken till hennes tvekan:
— Jag ska’ dra’ upp jollen på land å’ kryper väl ihop å’
knyter mej under den. God natt, miss!
Hon nickade nådigt åt honom, ty hon fann det ytterst
finkänsligt af matrosen, att han höll sig på tillbörligt
afstånd. Hon var räddad samt mätt och otörstig och blef
återigen miss Elisabeth Devereux, fastän hon för tillfället
befann sig på en efter alla tecken att döma obebodd ö.
Civilisationen hade på milimetern utstakat afståndet mellan
mannen och kvinnan af samma ras och bägge ansågo det
för en plikt att äfven här intaga de platser, som tillkommo
dem inom samhället. Hon gick i den af honom anvisade
riktningen, fann kullen och lade sig på sandbädden bakom
den. En stund stirrade hon uppåt mot stjärnhimlen och
midt i en gäspning märkte hon sig vara missnöjd med
något. Till en början ville hon ej ens för sig medgifva,
att hon själf var orsaken till sitt missnöje, men hon var
för ärlig att ej snart tillstå det.
— Hvarför blir aldrig det man tänker så, som man
önskar, när det klädes i ord eller utföres i handling,
mumlade hon. Miss Elisabeth visste med sig, att hon ej önskat
annat än att göra matrosen glad och hon hade blott narrat
honom till en futtighet. Med den hos klasser, som af en eller
annan anledning anse sig stå öfver den s. k. massan,
vanliga obetänksamheten hade hon genom sitt löfte om
belöning väckt hans egennytta till lif och frammanat hans
dåliga instinkter. Ja, det var hon, som stört friden, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
