Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt få ett begrepp om, hur stor den ö, där de funnit
räddning undan hafvets rofgirighet, var. Han skyndade raskt
utför sluttningen och beträdde den ungefär två hundra meter
långa sandremsan, som efter hvad han såg tvärt slutade
vid en annan ås, bestående af en samling mörkbruna,
splittrade block. Han klef omkring bland krabborna,
hvilka knappt syntes ha en aning om hans närvaro och
ej rörde sig ur stället, då han kom dem för nära. Hans
vanliga säkerhet höll på att komma åter, ty fastän han
redan gått så långt, att platsen för nattlägret ej syntes mer,
hade ej ett spår af fara märkts.
Då Lind nått öfver hela sandfältet och stod vid foten
af den ås, som på nytt stängde hans väg, hade miss
Elisabeth hunnit uppför den höjd, han lämnat för en stund sedan.
Hon följde honom ängsligt med ögonen och som hon ej
visste, hvad hon borde göra eller icke göra, satte hon sig
på marken och väntade. Hon var hungrig och rädd.
Stundom glömde hon allt annat för att se sig omkring
efter något ätbart och nästa sekund tog rädslan öfverhand
och kom henne att till det yttersta anstränga sina sinnen
för att urskilja steg eller ljudet af röster. I sådana
ögonblick stod det klart för henne, att hon undsluppit en fara
blott för att råka i en ännu större, och hållande
andedräkten kröp hon ned bland stenarna för att gömma sig.
Så vek hennes fruktan å nyo för hungern och hon satte
sig upp och lät blicken glida öfver omgifningen. Det fanns
ingenting annat att se än sandslätterna på bägge sidor,
bergåsen bakom henne och längst borta skogen, hvars
praktfulla färger skänkte hennes inflammerade ögon en
ort stunds hvila. Och framför henne låg hafvet, öfver
hvilket morgonsolen droppade guld och där glittrande böljor
lekte ystra lekar, medan bränningarne sjöngo sina dystra
sånger.
Miss Elisabeth kände, hur tröttheten lamslog hennes
känslor, söfde rädslan och förvandlade hungern till en svag
värk, som med regelbundna mellanrum drog ihop hennes
tomma inälfvor. Utpinad kröp hon ihop under en sten,
där litet skugga fanns, slöt ögonen och somnade in i en
lätt slummer, hvarur hon oupphörligt vaknade för att
skrämd blicka upp och sedan åter somna in en kort stund.
Under tiden klättrade Lind uppför den andra åsen.
Hunnen halfvägs fann han en håla med trång öppning
och cirka fem meter djup. Han nödgades huka sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
