Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans väg och sliter ut kroppen, förrän hjärnan mognat.
Och hos honom fanns dock allt, som berättigade till en
tryggad plats: en frisk kropp, en ren själ, ett godt hjärta
och en hjärna från början lika väl danad som någon annans.
Och oaktadt dessa storartade förmåner har samhället
befallt honom att vara intet, och det underligaste af allt,
han lyder.
Häpen öfver den oväntade riktning hennes tankar tagit
såg sig miss Elisabeth omkring som efter uppvaknandet
ur en tung sömn.
— Hvem är jag, som tänker detta, mumlade hon klagande.
— Åh hvad jag måtte hafva blifvit förändrad! —
Hon lutade pannan mot knäen för att slippa se något och
sade bittert: — Hvad vi kvinnor äro olyckliga, som aldrig
behöfva tänka.
— Hur ä’ det miss? frågade Lind. — Ä’ ni sjuk?
— Nej, sade hon otåligt och såg bort för att slippa
möta hans vänliga blick. — Jag tänkte blott.
— Akta er för det, miss, det blir man aldrig glad af.
Hon höjde lätt på axlarne, det där var också ett svar
på frågorna. Och så lät hon blicken sakta glida förbi
omgifningarne. Där stod skogen i mörka, högtidliga färger
och hafvet låg i regnbågsprakt under himlahvalfvets
oändliga djup. En flock stortrutar och tärnor snattrade kring
en död fisk nedanför åsen och krabborna solade sig dåsiga
vid stranden litande på sina skyddande skal, dem inga
rofgiriga näbbar förmådde knäcka. Och hon anade, hur
farlig tanken är, hur alla små och stora orättvisor, hvaraf
det bestående efter hand fuskats ihop, lefva på och hafva
sin rot i denna från barndomen Hände oförmåga att tänka.
Ty började alla människor tänka i dag, skulle de slagit
världen i spillror till i morgon. När samhället gjorde s. k.
uppoffringar för folkskolor, där det lärde sina styfbarn att
icke tänka, och institut, där de utvalde dresserades att
tänka så litet som möjligt eller blott i en viss riktning,
vidtog det helt enkelt af behofvet påkallade försiktighetsmått
och sörjde för sitt bestånd.
Miss Elisabeth förde skrämd bägge händerna upp till
annan, det blef för mycket detta, hon ville ej tänka längre.
Hon gjorde det ej heller, men sjöfåglarnes hesa skrin ljödo
i hennes öron som smädevisor och skogen tycktes henne
med kallt förakt blicka ned på den lilla människan, som
öfvade sig att forma stora tankar och blef rädd för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
