Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dråpelig vits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit frråpeltg irtfø
formade härom kvällen vår oförbrännelige hr
postmästare återigen till, då en i trakten vida känd
godsägare — låt oss kalla honom hr B—n, — var inne å
kontoret för att ordna med sitt postgiro. Hr patron
B-l-n sade sig ända sedan slaktmånaden förgäves ha
väntat å avisering (hälsning) om någon insats, aldrig
så liten å detsamma, och var rätt, som man säger,
amper.
Ganska mycket folk rådde å kontoret, och motsåg
man icke utan spänning hr postmästarens svar, om
lian skulle vara i stånd att skämta till något eller
månne endast svara helt torrt i enlighet med
reglementet — tycker man ju, det det näppeligen skulle
finnas något lustigt att säga om en sak som giro.
Hr postmästaren var emellertid icke den där satt
handfallen, utan reste han sig helt lugnt samt
började gå några slag över golvet, i det han övertänkte,
varpå han framkom till luckan och med en
oefterhärmlig gest (puff) igenom densamma mot hr
B-y-l-é-n, närmare bestämt i det kroppsparti man
bär där fram, helt raljant brast ut i ett: Jo jo, Din
gamla girobuk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
