Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusningar i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
— Hr polis Bergström såg helt naturligt tidsläget
mera ur ren trafikvinkel. — Det för mig mest
glädjerika, framhöll han, är att allmänheten nu synes
börjat vänja sig vid trafikkulturen, — jag menar
så, att å ena sidan körsnärerna icke längre äro så
beroende av höger och vänster, utan mera s. a. s.
mekaniskt gå varandra till mötes, såsom
situationen faller sig, även om man någon gång skulle råka
peka fel; och så att å andra sidan de fotgänges
promenerande ej numera tappa huvudena vid första
bästa koalition, men fastmera lärt sig att visa
hänsyn och hjälpa till med att lyfta isär åkdonen,
fortast möjligt få fyren å fötter igen och etc., till hela
samfärdselns fromhet och båtnad för alla parter.
— Vad undertecknad gläder mig uppriktigast åt,
yttrade Grönköpings populäre hr postmästare
Bru-nander, är tidens växande sinne för humor. Har jag
mer än en gång slagits här i luckan, av hurusom
det kunnats skrattas åt en historiett redan innan
jag hunnit till poingten, ja, stundom t. o. m. så snart
jag slagit upp luckan, och behöver jag icke numera
stryka under en vitslek så kraftigt som förr för att
vinna förståelse; ehuru jag ju merendels gör det
ändock, för effektens skull.
Hr postmästaren stängde fryntligt luckan för att
återupptaga sina stämplingar, och varslade snart ett
dämpat skratt om att han var i färd med att söka
uttänka en ny munterhet, den man kanske
småningom får höra.
— Skall jag vara fullt oförbehållsam, sade
Grönköpings charmanta parktant, frkn Gurli Pettersson
engtusiastiskt, måste jag såsom det lyckligaste tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
