Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädje å Brylunda Säteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råkalla decembermorgonen Anni 1926, då hon under ett
rent tillfälligt uppehåll i säteriets nya svinhus föll
offer för hela komplexets nedglidning i ån och utför
stora kvarnfallet, för att slutligen, mänskligt att
döma, med dräng och allt göra sin utflytning i
Vänern. Har sedan dess rått en nu snart fyraårig
tystnad kring såväl hennes egen person som de
nedglidande,[1] en tystnad man av rätt naturliga
pietisthänsyn till hr godsägaren ej velat grumla med lösa
gissningar och hypoteker, så mycket mindre som
han själv, en kraftnatur från golv till tak, helst
slagit bort katastrofen med ett stoiskt: panta rei (så är
världens gång).
Så mycket lättare torde därför envar kunna sätta
sig in i hr godsägarens häpnad, då han härförleden
å k. utställningsfältet var sysselsatt med att
tillsammans med en ledande funktionär motionera Jupiter
(den där lyckligtvis ej kommit att medfölja å
olycksfärden) och de bland mängden av åskådare plötsligt
stodo öga mot öga med fru B. Rent oemotståndligt,
berättar hr B., höll han tjuren tillbaka, och förmådde
han, all sin vanliga behärskning och medfödda
ordkarghet till trots, ej undertrycka ett: »Goddag, Tilda,
är du här?» — en hälsning, hon till hans ännu större
förvåning emellertid endast besvarade med ett
frånvarande leende samt en motfråga, huru det vore till
att veta hennes namn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
