Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 27 —
Augusta von Stapelmohr — min barndomsvän,
mamsell Sophie Hagman.
SOPHIE.
Min fröken!
AUGU8TA.
Mamsell! (Till Hedenius.) Är det den lilla flickan,
som du så ofta talat om, och som försvann från dina
föräldrars hus?
HEDENIUS.
Ja, och som jag nyss återfunnit här.
AUGUSTA (räcker Sophie vänligt handen
Hvad det gläder mig! Vi ska’ nog bli goda
vänner — i^te sannt? Mycket goda vänner!
SOPHIE.
Af allt mitt hjerta! Men jag är bara en stackars
ofrälse flicka, utan namn ...
AUGUSTA (skrattande).
Hvad är då jag? En fattig fröken, som från
mitt tionde år fatt äta nådebröd hos rika slägtingar.
Ack vet ni, det var ett hårdt bröd mången gång.
Och att jag kunnat bevara mitt glada lynne, mitt
hopp och mina ungdomsdrömmar — för det har jag
den här trumpne herrn att tacka, (innerligt) Han
började med att vara min lärare, sedan blef han min
ende och bäete vän. och nu... (åter muntert) ja! nu är
han en svartsjuk älskare, som ändå är nog artig att
i de finaste buketter sända mig biljetter sådana som
dén här! (Visar en liten biljett.)
HEDENIUS.
Hvad menar du?
AUGUSTA (räcker honom, skälmaktigt
hotande, den nppvikta biljetten).
Har herr doktorn kanske inte skrifvit den här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
