Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30 —
ANDERS.
Ja det är nog reson det, herr doktare. Tyst
hon, Annette. Nå, som jag vänder mig om, så står
der en svarter sate midt för mig, och grina så
oregerlig^ så jag skrek te’ och täppte qvasten.
annette.
Och han frågte efter fröken ...
ANDERS.
Gjorde jag? Nej, det var ju den svarte, det!
Och han ville prompt att jag skulle ta’ emot en
bref-lapp till fröken, — men som jag gaf mig hin på att
det var den onde sjelf, så repa jag mod och sprang
in efter eldgaffeln och psalmboka, för te’ lägga dem
i kors i porten; men som han fick se psalmboka så slog1
han te’ ett illande flatskratt och flög ut genom
bakporten, och det så det stod en lång eldqvast efter honom.
annette.
Ahnej, Anders är tokig. Han var qvar på gåln
när jag sprang in efter en slant åt gossen, som jag
trodde kom ifrån doktorn.
sophie.
Tog du då buketten med dig?
annette.
Nej, jag var rädd att möta hennes nåd, och
derför lade jag den på en bänk i farstun, medan jag
sprang in efter slanten. När jag sen kom ut var
den svarte borta.
anders.
Ja, jag sa’ ju det. Han flög ut genom bakporten.
sophie (för sig).
Jag är säker på att det var Badin! (Till Hedenios.)
Får jag se biljetten ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
