Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sverges 0rtna1in
13
(sedan ’härd’ såsom i danskans arne) i pluralis utgör troligen sednare
leden och det från Blekinge och Gottland kända kalm ’stenhop’ förra
leden i Kalmar, äldst Kalmarnar, som var stad åtminstone på 1200-talet,
bekant handelsplats redan i början av 1100-talet och omnämnes på en
runsten från kanske ännu äldre tid. Malmö, som först 1319 flyttades till
sin nuvarande plats och då fick stadsprivilegier, men vars namn fanns
till redan på 1100-talet, låg ursprungligen högre upp än nu och något
västerut samt hette Malmhaugar, senare Malmöge, -öe, dvs. grushögarna,
alltså med samma ursprungliga betydelse ’grusmark’ hos ordet malm, som
också träffas i t. e. Norr- och Södermalm, vid sidan av vilka Östermalm
är en mycket sen efterbildning.
Pluralen av ett gammalt ord med betydelsen ’skåra, (berg)skärning’
ha vi sannolikt i namnen Norr- och Södertälje, som från början båda
hetat blott Tälje, äldst Tälghiar. Det sistnämnda omnämnes redan på
1000-talet hos Adam av Bremen och var väl redan då en stad, det förra
däremot först på 1200-talet och strax efter 1400 med tillägget Norra (stad
1622), varefter så småningom det urgamla Tälje började benämnas det Södra.
Läge i skogsbygd anges av åtskilliga stadsnamn. Amål, som nämnes
redan 1312 under formen Omordh (1397 Amordh, 1540 Amoll) är
sammansatt av ö med dess biform å —jfr danska och äldre svenska folkvisors
mår i st. för mö — i den gamla betydelse ’trakt vid vatten’, som vi
funnit även i namnen Skåne, Trosa och Ystad (se ovan s. 4, 11 och 7), och
det gamla ord mord ’skog’, som i biformen mård ingår i Kolmården (äldst
Colmardh), där rd bevarats, under det att i Amål denna förbindelse enligt
dialektuttalets krav blivit »tjockt» / (jfr »hin håle» för hårde o. d.).
Hedemora, som nämnes 1370 och såsom stad i början av 1400-talet, hette förr
Henemora och har till sednare led pluralen av det gamla, i morkullans namn
samt det ovan nämnda köpingsnamnet Morastrand m. fi. ortnamn ingående
ordet mor ’moras, sänk skogsmark’ och till förra led genitiven av de hedna
(mindre sannolikt i betydelsen ’de på heden’), vadan det alltså ursprungligen
väl betecknat de mer eller mindre oländiga skogsmarker, dit de sista
hedningarna drogo sig undan för de övermäktiga kristna. Värnamo, äldst skrivet
Varnamo (1237), är sammansatt av värn, som förr hade en biform värn,
och mo samt anger rimligtvis ursprungligen en mo, där man i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
