Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Rosenius: Om Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
geografien’
elser i den skånska naturen. De äro blott starkare svallningar i
landskapets linjer. Och de äro blida erinringar om, att det är här som den
svenska jordens oro, tecknad med berg och dälder, äntligen viker.
Står man ute på slätten och ser en av dessa åsar långt borta, så
synes det, som hade den i sig samlat och fördjupat den blå fjärrdagern.
Mjukt buktande i sina linjer lyfter sig åsen ur den ljusblå disen,
dunkel-blå i färgen som odonbuskens bär eller som vildduvans fjäder. För
människorna därnere på den jämna jorden äro dessa åsar en påminnelse
Fig. 3. Sandhammarens udde.
om, att det finnes något ännu högre att sträva efter än kornet på åkern.
Men står man däruppe på åsens höjd och skådar ut över landet, så växer
den ut till något stort och mäktigt och utomordentligt fagért, denna vida
jord med de tusen gårdarna och hemmen och den rika växten efter de
mångas arbete. Då ligger den stor och stilla och tyst med alla färger
sammanflutna och badande i ljuset som ett hav.
Det skånska landet glider vid kusterna utan märkbar sänkning ut
under vattnet. Det är, som om slätten sakta sänktes i havet. På det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
