Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Rosenius: Om Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44
sina husrader efter vägen, växer det nu upp ledsamt prosaiska
stationssamhällen längs efter provinsens många jernvägslinjer. Många av de små
vita kyrkorna, vilkas trappgavlar reste sitt blida allvar över bygden, hava
fått lämna rum för modernare men i landskapet mindre hemmahörande
tempelbyggnader. Och där en »stubbakvarn» ännu reser sin tunga
siluett mot slätten, synes den i sin gammalgrå skepnad tala om tider,
som icke återvända.
Men landet självt är nu om möjligt ännu mera skånskt än någonsin
tillförne, ty jorden ger ännu rikare äring till lön för ett mera idogt
och mera förnuftigt bruk. Och samma sol lyser som förut över Skåne-
Fig. 15. Gammal trappgavelskyrka.
landet, samma dagrar svepa det i sina skära stämningar, och årets tider
gå som förr över landet med var sitt kynne och var sin dejligliet. Myllan
torkar i mars-våren och ligger rödgrå i ljuset av de långa kvällarna. På
stengärdet guppar stenskvättans vita stjärt; alikorna fara glammande in
och ut genom kyrktornsgluggarna, och ute från markerna draga sig
råksvärmarna skränande samman mot redena i gårdarnas almar.
Dikesväggarna prickas i gult av hästskoört, och gräset grönskar.
Gå så ut på slätten en dag i maj. Landsvägen ligger ljus och torr,
och dess damm är fint som mjöl nu i vårvärmen. Almarna lövas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
