Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Åkerhielm: Sydsvenska höglandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
geografien’
nerbo av ljungens fagraste lila, och det börjar rodna i skogarna av
lingonens högröda klasar.
Borta i gärdesgården i gläntan smyger sig haren försiktigt fram
mellan odontuvor och stenar, och kråkorna börja skocka sig på åkrarna för
att språka om sitt. En dag komma jaktherrarna från Göteborg, och dreven
gå klingande glada mellan backarna. I lätta, luftiga språng kommer rå-
bocken ut ur björkhultet,
klyvande vidén och risiga
grenar, men snart
märker han, att drevet gällde
mossharen, som snor en
villsam lycka bland
porstuvorna och lingonriset,
och då drager han sig in
igen i björkarnas vänliga
skuggor. Men länge
efteråt ser man två milda,
frågande ögon och ett par
spända, spetsiga öron stå
orörliga inne i buskagets
tätaste lövverk för att
spana, om fältet är fritt.
Jo, fältet är fritt, ty nu
höres drevet som en
bortdöende sång längst upp
emot berget vid
soldattorpet.
Men luften, som hit-
Fig. 26. Rydaholms kyrka i mellersta Småland.
tills varit genomskinlig som facettslipad kristall, blir allt gråare och Q
ärrsiktet allt faddare. Molnen bli trasiga och våta, och blåsten rycker de
gyllenröda bladen från träden. Ensamma, smutsbestänkta foror komma
och gå på de djupa vägarna, flöjeln på ladugårdstaket skriker både dag
och natt, och sjön står gulgrå av ledsnad.
Så en dag är det slut med lugnet. Stormen häver upp sin röst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
