Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1ö4
geografien*
samman med havet och de långa, mörka nätterna, då fyrens ofantliga
lampa kastar ljusvågor över vattnet för att leda de sjöfarande rätt.
Ansvarsfull är deras uppgift, och aldrig får lampans ljus slockna. På dem
och deras vaksamhet hero tusendens liv och egendom. Allvarlig och
krävande är dens uppgift, som sitter ensam en stormnatt och vaktar en fyr.
Far man förbi de blinkande ljusvågorna och tänker därpå, sänder man
en tacksam tanke åt den osynlige väktare, vilken därinne vakar över
de sjöfarandes väg.
Öland har många sådana fyrar. Sverge ännu flera. Alla gömma de
på sagor om tyst och troget arbete, varförutan de stora färderna på
upprörda vatten skulle kosta otaliga människoliv.
Så ser emellertid Öland ut i söder och i norr. Sådan vi ovan sett,
är alvaret. Den västra kusten åter är bördig och ljus. Där ligga
gårdarna tätt. Där finns det gott om byar. På krönet av den så kallade
landborgen reser sig ruinen av Borgholms gamla slott, vilket Karl X här
uppförde, som sedan brunnit ned och som nu, tack vare i främsta
rummet kronofogden Enemans ansträngningar, är en välbeliållen ruin, vilken
bevarar minnet av gamla dagars glans och prakt. Nedanför ruinen ligger
Ölands enda stad Borgholm, nu en av Sverges mest besökta badorter.
Idyllisk gläder den ögat med sina trädgårdar. I väster breder sig
Kalmarsundet blått, och uppemot den gamla ruinen drilla näktergalarna i
bag-tornets häckar. Mildare klimat och ljuvligare sommar finns icke i Sverge.
Hur mången afton har jag ej under de år, som gått, stigit ombord
på Lybecksbåten, som lägger till i Kalmar, och sedan sett Ölandskusten
försvinna vid midnattstid! På långt håll reser sig Jungfrun, den obebodda
trollska ön, vilken än synes ligga i jämnhöjd med vågorna, än hägrar
mot horisonten i kapp med molnen. Till vänster glider Småland förbi,
och när Östergötland passeras, sova passagerarna redan i sina hytter, på
däck, eller utsträckta, som det faller sig, på mellandäckets säckar och
tunnor. En vacker del av Sverge är det, som i skymningen glider förbi.
Då och då blänker en fyr fram ur mörkret. Nästan svart skymtar kustens
linje. Som prickar lysa ljusen ur stugornas fönster, och bakom reser sig
skogskanten svart emot himmelen. Landskapet växlar. Kullar och
klippor bytas mot slätter, slätterna försvinna och lövrika dungar omväxla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
