Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1ö4
geografien*
Men det är dock, som sagt, liksom hade staden brett ut sig och
erövrat en del av skärgården. Vad skärgården verkligen är, det vet man
först, när man kommit längre ut. Den inre skärgården är småtäck, den
yttre skärgården åter, vilken närmar sig havsbandet, ger de stora linjerna
både i naturen och i människornas liv.
Här bo visserligen också sommargäster, ja, numera kan man säga,
att det knappast finns en ö i hela den oerhörda Stockholms skärgård, där
icke stadsbor slagit upp sina bopålar för sommaren. Men i den yttre
skärgården är det dock folket självt, som behärskar landskapet, icke
sommargästerna, som ge naturen dess karaktär. Vi ha de tre stora badorterna
Dalarö i söder, Sandhamn ungefär rätt österut ifrån Stockholm och
Furusund i norr. Utanför, mellan och omkring dessa platser, är det som
Stockkolms skärgård breder sig i sin härlighet. Här härskar också den
egendomliga befolkning, vilken spelar en så stor roll i äldre och yngre
romaner, berättelser och teaterstycken.
Det är en ofantlig skillnad på den norra och den södra skärgården.
I den norra förhärskar den allvarliga barrskogen till den grad, att denna
skärgård ej sällan påminner om den mörkare finska på andra sidan om
Bottenhavet. I söder åter förhärskar lövskogen. Växtligheten är otroligt
frodig. Det är, som hade Östergötlands rikaste lundar flyttat ut på öar,
bredvid vilka de kala skären sköljas av havsvågen. Ja, det finns öar, belägna
helt nära själva havsbandet, där den förnäma eken kappats med
hasselbusken om att erövra marken. Men en likhet finns. Överallt känner
man havsbandets närhet. Renare än annorstädes är vattnet, glänsande,
skiftande grönt. Lugnt, stort och rent verkar naturen. Den är befolkad
med människor, vilka ännu stå naturen nära. Alla andra äro gäster, vilka
komma och gå. Och när sommargästerna flyttat in, börjar vildmarkslivet
ånyo. Bönder och fiskare bliva åter herrar på egen mark. Plogen går
på åkern för höstsådden, och stora strömmingsfisket begynner med
långfärder, stadsresor och penningbekymmer.
På en milslång ö i den södra skärgården bor Eriksson. Hans stuga
ligger ett stycke uppåt land, väl skyddad mot nordanvinden. Där äger
han ladugård och stall, svinhus och redskapslider. Stugan är rödmålad,
och en gång voro knutarna vita. Nu har blåsten, regnet och snön hjälpts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
