Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1ö4
geografien*
tredje for till Amerika och hördes aldrig av. Två söner gå hemma och
hjälpa gubben med gården.
Den äldre av dem vill gå på sjön och segla med frakter. Han
påstår, att jorden ingenting ger. Därom strida ofta han och fadern. Ty
Eriksson kan inte fatta, att allt vad han arbetat i sitt liv skall vara
förgäves. Han hade önskat, att sonen skulle fortsätta hans egen gamla kamp
mot skogen, röja nya tegar och utvidga hemmanet. Nu vill sonen i
stället gå på sjön, och han ringaktar, vad han kan vinna genom att gå i
faderns fotspår. Han ringaktar detta, emedan han vill, att förtjänsten
skall komma så fort. Penningar, ingenting annat än penningar. Det är,
vad ungdomen åtrår. Därmed förfares jorden, och ingenting blir över åt
de efterlevande. Lätt fånget arbete, lätt förgånget.
Så tänker Eriksson, och när ban ser ut över sitt, kan han ännu en
gång icke fatta, att allt vad han ser omkring sig och kallar sitt, skulle
vara ringa. Han vet, att jorden ger, om man brukar henne tåligt och
låter sig nöja.
Eriksson sitter på bänken under apeln, och som han sitter där,
kommer hans hustru. Hon är småväxt och rapp, har lätt för att skratta och
lätt för att gråta. Hjälpt Eriksson i stort och smått genom hela livet, det
har hon. Men det låtsar Eriksson inte om. Ty det är, som det ska vara.
Och hustrun väntar inte heller att få höra något om det. Sådant skulle
endast göra henne brydd och förlägen.
Därför tiger Eriksson med sådant. Men när hustrun möter mannens
uppsyn, mulnar hon. Mer än väl förstår hon, vad ban tänker på, van
som hon är att alltid gissa hans tankar. För att ej göra allt värre, gåi:
hon tigande förbi honom bort mot grinden, där korna, som gå på bete,
råma efter att bli mjölkade.
Sådant som vi här målat det, har Erikssons liv förgått. Det har
gått med arbete och sträv, och många likar har han i skärgården. Många
ha också haft det bättre än han. Men ännu liera ha haft det sämre.
Fara vi upp i norra skärgården, möta vi en annan gård. Den
tillhör Per Olsson. Ansenlig och välskött lyser den stora manbyggnaden
utöver fjärden mellan tallbuskar, björkar och alar. Per Olsson är en
mäkta rik bonde; och äldste sonen skall ha gården efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
