Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1ö4
geografien*
ut till havet och de långa resorna, och när längtan blev honom
övermäktig, då visste han ingen bättre råd, stackare, än att han tog till
brännvinsbuteljen och drack. När han då blev drucken, sjöng han och var
lycklig. Då seglade ban i inbillningen världen runt, och när han
vaknade till nykterhet igen, kände han dubbelt, hur eländigt starkt ban var
bunden.
Om honom gingo många historier. Men hur många galenskaper
Sam mel än gjorde, älskade honom dock alla. Ty det är i skärgården
som annorstädes, att människorna älska dem, vilka ända till döddagar
förbli galenpannor och pojkar, som det ser ut. Ännu visar man ön, där
Sam mel byggde sin stuga, och dit han flydde, när hans ande för hårt
farit fram med honom. Stugan ligger på ett öde skär, flera mil utåt
havsbandet. Sägnen berättar, att han bodde där ensam en hel vinter,
levde av fiske och skytte, och när folk efter det vårsolen tinat upp isarna,
kom för att söka honom, blev han rasande och skrattade åt dem.
— Ni trodde, att jag var död, kan jag tänka mig, sade Sammel. Nej,
än lever jag.
Sina egna söner var det, som Sammel behandlade så. Följa dem
tillbaka, ville han heller icke, utan svarade envist:
— Jag far, när jag vill.
Till sist tog honom havet. Då var han nykter, men sprang över
bord för att rädda en drunknande.
Nu är Sammels stuga förfallen. Men från den plats, där hon legat,
är vägen icke lång till Arholma. Underbarare ö har icke skärgården, vild,
egenartad, barrskogsbeväxt. För endast helt få år sedan var denna ö så gott
som okänd för alla stadsbor, vilka söka sig ut i skärgården. Endast en
gång i veckan landar en liten ångbåt vid någon av bryggorna.
Landningsplatsen växlar efter väder och vind. Ensamt, tyst och dock växlande är
livet här ute. Mest bekant är ön för sin lotsstation. Denna ligger
emellertid icke på själva Arholma ö, utan på en hög klippa en god bit ut till
havs. Därigenom blir lotsens liv här ett annat än på vanliga ställen.
Det är icke här som annorstädes, att man kan sända bud till grannens
för att få ny lots, när den som är i tur, gått ut. I stället måste lotsarna,
vilka för tillfället gå hemma, ständigt iakttaga signalerna från själva sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
