Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1ö4
geografien*
sysselsättningen att spana efter fartyg och sedan gå ut i båt för att följa
med in till Stockholm eller norrut, dit fartygen gå.
Ett ansträngande arbete är detta och ett ansvarsfullt. Kommer
stormen för hård, måste stundom stora kuttern bemannas, emedan ingen
annan båt håller stånd emot sjön. Och står lotsen en gång på ångbåtens
eller seglarens däck, då är det han som bär ansvaret, om något skulle
gälla. På Arholma sitta gubbar, som äro pensionerade nu och lotsat i
årtionden. Arholma har gamla anor och en hel liten historia för sig.
På det gamla utkiksberget, beläget på själva ön, ligger ett väldigt
stentorn. Där hölls utkik i gamla dagar, när stationen ute till havs ännu
icke fanns. Tornet står där nu mest som ett minne. Men ännu i dag
går lotsen upp där, då han vill övertyga sig om, huruvida fartyg är att
vänta eller inte. Det står där som ett tecken på, att Arholma är
lotsarnas ö i norr, vidsträckt och odlingsbar som den ännu är. Där ligger en
hel by, och där drives åkerbruk, där bo bönder och fiskare. Där byggas
goda båtar, och sälskytte idkas.
Ingen ö är mera typisk för livet i Stockholms yttre skärgård och alla
de föreställningar, man förbinder därmed, än just Arholma. Längst ute i
havsbandet ligger den, och vattnet på yttersidan är kallt. Vill man bada,
gör man klokast att uppsöka västra sidan, vilken vetter inåt mot
skärgården. Lätt och friskt går livet här, så länge sommaren varar. Tystare
blir det, när isen fryser till. Befolkningen består av lotsar, fiskare,
bönder och skeppare. Allesamman förstå mera eller mindre att taga sin
näring både ur skogen och ur sjön. Sälskytte är ingen okänd konst, och
att skjuta ejder och annan sjöfågel hör till årets nöjen.
Dock är det blott sommaren de flesta av oss känna till, ty när vintern
kommer, är det icke lätt att taga sig ut på de avlägset liggande öarna.
Det är två ting, som markera övergången. Först kommer den tid, då
sommargästerna inflytta. Hur långt bort öarna än ligga, någon sommargäst
finns det där ju alltid. Första tecknet till, att vintern är nära är
sommargästernas bortflyttning. Livet återtager då sin vanliga gång. Inbyggarna
äro åter ensamma herrar på sin ö. De besöka varandra mera öppet än förr.
Det är, som om de med ens börjat känna sig mera hemmastadda. Det är
med skärgårdsbon då som i varje familj, när man haft långvariga gäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
