Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Ramberg: Bland Bohusskären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
island bohusskären
127
darnas idylliska natur till det yttre havsbandets hårda men storslagna
karghet.
II.
GENOM INRE OCH YTTRE FARLEDER.
Med alla segel satta styra vi för en lätt bris i den tidiga morgonen
ut genom norra inloppet till Marstrands hamn. Fjorden ligger lugn och
blank, höljd i ett svagt soldis. Utanför Pater-Nosterskären se vi massor
av makrillbåtar hålla ut till havs.
På avstånd synes Blåkullen, den bohuslänska skärgårdens högsta
punkt, svagt träda fram ur de blå luftförtoningar, som givit berget dess
namn. Så passera vi den lilla tullstationen Hättan, där klipporna forma
sig höga och branta, stupande lodrätt ned i havet. En slingrande, med
räcke försedd stig leder upp till bergavsatsen, där de små stugorna,
kustbevakningens hem, ha fattat fäste. Inne mellan de djupa klipprämnorna,
där det finnes skydd för vindarna, och där solen kommer åt att gassa
riktigt hett, har man förlagt de små trädgårdstäpporna, och där frodas
blommor, buskar och träd med nästan sydländsk växtkraft. På hällarna
utanför stugorna sitta linhåriga, blåögda småttingar och vinka åt oss, där
vi glida förbi upp mot den smala Hakefjorden, lämnande bakom oss
Koöns och Instöns lummiga lövträdsparker och saftiga gröna ängar,
tagande om styrbord den natursköna Algön, lätt igenkänlig på sin »Gavel»,
en i havet brant stupande, lodrät bergvägg. Mitt igenom mossan på
densamma går en bred, ljus strimma. Där ha trollen fordom dragit sina
garn, säger folktron.
Om babord ha vi den stora ön Tjörn, rik på sägner och minnen, och
med en befolkning, hos vilken man ännu kan skönja spår av en forntida
främmande invandring. Mellan höga, skoglösa bergbackar öppna sig
överallt i riktning mot havet breda sprickdalar, där växtmyllan vilar på en
undergrund av skalmärgel, frambringande en jordmån, som i bördighet
anses kunna tävla med Skånes feta åkerjord. Jämte fisket föder också
åkerbruket här en talrik, välbärgad befolkning. Så har det varit sedan
urminnes tid. Ön har en gammal historia såsom odlat land. Sägnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
